Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, arbetar med ett viktigt uppdrag – att ta hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken. Det ska göras på ett säkert sätt för både människor och miljö. Enligt svensk lag är det kärnkraftsföretagen, alltså SKB:s ägare, som ska stå för alla kostnader för att ta hand om och slutförvara kärnavfallet. De ska också bekosta rivningen av kärnkraftverken och andra kärntekniska anläggningar. Därför betalar de in mellan tre och sex öre per levererad kilowattimme till en statlig fond, Kärnavfallsfonden.
I Forsmark finns SKB:s slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall, SFR. SFR togs i drift 1988 och var den första anläggningen av sitt slag i världen. Anläggningen ligger 60 meter under havsbotten och består av fyra bergssalar, var och en 160 meter lång, samt ett bergrum med en 50 meter hög betongsilo för medelaktivt avfall. Två kilometerlånga tunnlar förbinder anläggningen med markytan. Det mesta avfallet som förvaras i SFR kommer från de svenska kärnkraftverken, det är till exempel verktyg, skyddskläder och filter. Även radioaktivt avfall från sjukvård, industri och forskning förvaras här.
För att skapa utrymme för låg- och medelaktivt rivningsavfall från de svenska kärnkraftverken ska SKB bygga ut SFR. Flera av de svenska kärnkraftsreaktorerna är avstängda, monteras ner och rivs. Det rivningsavfall som innehåller radioaktivitet ska slutförvaras i SFR. Det rör sig om reaktorkomponenter, metall, betong och andra byggnadsmaterial. Men för att rymma detta behöver SFR byggas ut. I dag rymmer anläggningen cirka 63 000 kubikmeter kortlivat låg- och medelaktivt driftavfall och är fyllt till 60 procent. Det behövs ytterligare utrymme för 117 000 kubikmeter avfall. Att bygga ut SFR kommer att ta ungefär sex år, tre år av bergarbeten och tre år av installationsarbeten då till exempel ventilation, belysning och hanteringsutrustning ska komma på plats. SKB beräknar att den första sprängsalvan skjuts under hösten 2024. Att bygga ut SFR är både ett unikt och komplext projekt då det omfattar utbyggnad av en befintlig kärnteknisk anläggning, där de olika delarna ska anpassas till varandra.
I Söderviken, som ligger inom Forsmarks industriområde, planerar SKB att bygga ett kärnbränsleförvar. På cirka 500 meters djup i det 1,9 miljarder år gamla berget ska cirka 12 000 ton använt kärnbränsle från de svenska reaktorerna slutförvaras. Från markytan byggs en ramp på totalt fem kilometer ner till cirka 500 meter. Nere i urberget byggs ett system med tunnlar. Fullt utbyggt – någon gång på 2080-talet – omfattar förvaret mer än sex mil tunnlar med plats för mer än 6 000 kopparkapslar med använt kärnbränsle.
Det bergutrymme som behövs för detta under jord är cirka fyra kvadratkilometer stort. När bygget kan komma i gång är helt beroende av när tillstånd beviljas. Men SKB hoppas på byggstart någon gång under 2020-talet och räknar med att Kärnbränsleförvaret då kan vara klart att tas i drift cirka tio år senare. Bygget av förvaret är extraordinärt när det gäller kärnsäkerhet. Bergtekniskt handlar det om att totalt cirka 2,3 miljoner kubikmeter berg tas ut under flera decennier.
Det använda kärnbränslet mellanlagras sedan 1980-talet i stora vattenbassänger i Clab, centralt mellanlager för använt kärnbränsle, i Oskarshamns kommun. Efter fem års användning i en kärnkraftsreaktor är kärnbränslet förbrukat. Det mellanlagras i djupa vattenbassänger drygt 30 meter ner i berget. Genom att bränslet är täckt med åtta meter vatten skärmas strålningen av och det heta bränslet kyls. Med tiden minskar radioaktiviteten och bränslet blir därmed enklare att hantera i det framtida slutförvaret.
Innan det använda kärnbränslet transporteras från Oskarshamn till Forsmark ska det placeras i kapslar av segjärn och koppar. Det kommer att ske i en inkapslingsanläggning som byggs ihop med Clab. Kapslarna försluts med en speciell metod, friktionsomrörningssvetsning, och kontrolleras noga med så kallad oförstörande provning. När processen är i full gång kommer anläggningen att kunna leverera cirka 200 fyllda kapslar per år till Forsmark och Kärnbränsleförvaret. Kapslarna är konstruerade för att stå emot korrosion och den mekaniska påverkan som kan uppstå som en följd av rörelser i berget nere i Kärnbränsleförvaret.
Nere i tunnlarna bäddas de in i bentonitlera. Leran fungerar som en buffert och skyddar kapseln mot korrosionsangrepp och mindre bergrörelser. När alla kapslar med använt kärnbränsle har deponerats, placerats på sina platser, kommer Kärnbränsleförvaret att förslutas genom att det fylls med bentonitlera. Den sista barriären i SKB:s slutförvarsssystem, som kallas KBS-3, är själva urberget. Bergets uppgift är att isolera avfallet. Det ger en stabil kemisk miljö och skyddar från sådant som händer på markytan. Berget och det stora djupet bidrar till att hålla det använda bränslet avskilt från människa och miljö i minst 100 000 år. Det gör så att kapseln och bufferten behåller sin funktion mycket länge. Ett säkert slutförvar har skapats.
Vill du veta mer om våra förvar eller om SKB? Gå in på www.skb.se.